Having your baby

Vi var på tredje försöket att bli gravid och jag trodde inte att vi hade lyckats denna gång heller,

Jag började testa flera dagar innan bim (beräknad ickemens) med One step-tester som ska mäta hcgnivå från 10 mIU/ml. Jag såg svaga streck från och med bim-4 eller bim-3 men trodde det var spökstreck. Googlade verkligen i flera timmar på om dessa test var tillförlitliga. Till slut tog testen slut och jag tänkte jaja, nu kommer mensen snart ändå. Men mensen kom inte, och min mens kommer ALLTID 15 dagar efter positivt ägglossningstest.

På bim+1 åkte jag till affären efter jobbet och köpte ett tvåpack Clearblue och ett tvåpack tester från Apotek hjärtat. Sedan åkte jag hem och testade och tänkte att gud, nu är jag kanske verkligen gravid?! Men testerna visade väldigt oklart. På Clearblue såg jag visserligen ett plus men väldigt, väldigt svagt. Det fastnade knappt på bild. På Apotek hjärtats test såg jag två linjer men samma där – väldigt svagt. Det syns knappt på bilderna men syntes något mer i verkligheten.

Morgonen efter tog jag två nya tester. På Apotek hjärtats test syntes det MINDRE än på gårdagens, medan Clearblue hade ökat i styrka och det blev ett synligt men svagt plus. Wow, jag var gravid alltså? Jag kunde inte riktigt glädjas åt det för jag tyckte att något kändes fel, men att det var ett plus var det ingen tvekan om ändå.

Här är en bild det första testet och det andra. Det blev alltså starkare.

Så jag åkte till jobbet och till slut kände jag JO, jag är gravid! På lunchen går jag och köper ett digitalt test! Så när min lunchrast kom skulle jag bara gå på toaletten innan jag gick till apoteket. Då upptäckte jag blod. Allt hopp jag hade byggt upp bara föll ihop. Jag blev så ledsen. Jag började gråta och fick sitta i bilen för att ingen skulle se. Till slut sjukskrev jag mig och åkte hem. Jag trodde att det var ett tidigt missfall.

I två veckor efter tänkte jag att det var ett missfall och snart slutar jag att blöda. Men när två veckor gått började jag känna lite mensvärk, och hittills hade jag inte haft ont ALLS. Så jag köpte ett nytt graviditetstest, jag kände bara att jag var tvungen. Och det var JÄTTEpositivt.

Det var verkligen en känslomässig berg och dalbana! Kunde jag verkligen vara gravid om jag hade blödit i två veckors tid? Jag pratade med en barnmorska som sa att det var svårt att säga, men vi bokade ett inskrivningssamtal för hon trodde att jag var gravid ändå. Men bara dagen efter det fick jag åka hem från jobbet med fruktansvärda magsmärtor, speciellt på höger sida, som gjorde mig illamående. Det var en tisdag. På onsdagen ringde jag 1177 som bekräftade det jag var rädd för – att det kunde vara ett utomkvedshavandeskap. De sa att jag måste kolla upp detta IDAG så jag ringde kvinnokliniken och fick en akuttid. Sambon kom genast hem från jobbet och körde mig dit och jag fick göra ett vaginalt ultraljud. Läkaren började med att titta i livmodern där han inte kunde se någon graviditet. Han tittade sedan på vänster sida där han såg en normal äggstock och inga konstigheter. Sedan tittade han på höger sida där han såg en normal äggstock, men sedan intill den såg han en onormal skugga.

Han blev väldigt säker på att det var en graviditet som satt i äggledaren, dvs ett utomkvedshavandeskap eller en extrauterin graviditet som det heter. Han bokade genast in mig för operation. Det fanns inga tider på torsdagen så jag fick tid på fredagen med order om att komma in igen om det blev värre. Just då hade jag inte ont alls men på kvällen kom en smärtepisod igen, dock stannade jag hemma. På torsdagen var jag och sambon hemma och vilade, Jag tror att jag grät konstant under dessa dagar. På fredag åkte vi till sjukhuset väldigt tidigt för att jag skulle läggas in och ta lite prover. Sedan fick jag vänta. Jag skulle opereras någon gång under dagen men vi visste inte exakt vilken tid. Jag fick ligga ensam i en säng för det var inte besökstid så min sambo kunde inte vara där. Innan en operation måste man fasta också så jag fick inte äta något, Jag bara låg där och väntade och grät. Vid lunchtid fick sambon komma dit. Strax efter kl 14 var det äntligen min tur att opereras och jag rullades iväg i all hast. Jag fick sedan ligga i en slags hall till operationssalen och vänta. Jag grät då med. Sedan fick jag gå in och lägga mig i operationsstolen. Där fick jag en nål i handen och en syrgasmask. Sedan fick jag sömnmedel.

När jag vaknade hade det gått två timmar och jag låg på uppvak med kateter. Jag kände mig ensam och förvirrad. En sjuksköterska frågade om jag hade ont och jag sa ja. Då fick jag morfin men sedan gick hon och märkte aldrig att jag reagerade negativt på morfinet med kramp i gallgången som gjorde det svårt att andas. Jag var så ledsen och ensam. Tre timmar efter att jag gått in på operationen fick jag komma tillbaka till avdelningen där min sambo väntade oroligt. Jag fick äta lite och katetern drogs bort. Jag ville gärna upp och gå och gick till toaletten men blev väldigt yr och illamående. Jag åt lite men efter en stund blev jag ännu mer illamående, troligtvis av morfinet. Tanken var att jag skulle åka hem samma dag men tyvärr gick inte illamåendet över så jag fick sova kvar och jag mådde så himla dåligt.

Under kvällen kom en läkare in till mig och berättade lite om hur det gått. Han hade inte varit med på operationen men berättade i alla fall att man tagit bort min högra äggledare. Den vänstra äggledaren har en liten sammanväxning men tratten är fri så vi borde ha goda chanser att bli gravida igen, enligt honom.

Dagarna efter operationen hade jag det jobbigt med gasen som sprutas in i magen under operationen. Jag var uppsvullen och hade svårt att andas och blev lätt trött. Jag blödde lite som en mens i några dagar. 14 dagar efter det fick jag ägglossning igen, men vi hade blivit tillsagda att vänta en normal menscykel innan vi försökte bli gravida igen.

Jag har nu tre ärr på magen efter titthålsoperationen som inte är jättevackra men det gör mig inget. Jag sörjer det barn som aldrig blev mer än min ärrfria mage. Idag, fyra månader senare, mår jag bra. Jag gråter fortfarande över det som hände och känner mig deppig då och då, men hoppas bli gravid snart. Helst innan jul!

Nu blev det här ett jättelångt inlägg, men ställ gärna frågor om ni har några 🙂